Året är 1965 och Beatles ligger på tio i topp listan. Bertil är 13 år och på väg till sin moster och morbror för att tillbringa en månad  av sitt sommarlov . Mot sin vilja.  Hans mamma som körde, satt och gnolade på en sång. 

– Det ska väl bli kul att komma ut på landet, sa hon och log mot Bertil.

- Nä sa Bertil och tittade ut genom bilfönstret. Jag vill vara hemma med kompisarna istället. Vad ska jag göra på landet. Det finns ju inget att göra där.

- Jodå, det finns massor att göra, sa hans mamma, la in en ny växel och körde in på grusvägen. De har både kor, höns, katter och en hund. Du kanske till och med får mjölka. Förresten kan du inte vara hemma ensam när jag jobbar, förstår du väl. Sen kommer jag och hälsar på varje helg.

- Nej, det förstår jag inte, sa Bertil och glodde på sin mamma. Jag vill åka hem.

- Men se dig omkring. Visst är det fint, sa mamma och gjorde en gest ut mot landskapet. Bertil såg bara röda hus och gärden.

- Vad är det för fint med det här då, sa han.

- Du får se när du kommer fram, sa mamma och la i tvåans växel på folkvagnen för att komma upp för backen. När de var på krönet såg de gården framför sig. Innan de kom fram till boningshuset passerade de ladugården. En gråspräcklig katt gick över vägen obekymrad.

- Titta, där går Majsan, henne kan du säkert leka med, sa mamma och bromsade in.

- Va, leka med en katt, sa Bertil och tittade på Majsan som satte sig mitt i vägen för att tvätta sig.

Mamma fick köra ut på ladugårdsbacken och runt Majsan för att inte köra på henne. Hon körde fram till huset och parkerade. En hund stack ut nosen från hundkojan och började skälla.  Jasså, det här var landet, tänkte Bertil och klev ur bilen. Det här är ju värre oljud än hemma. Dörren öppnades från huset och hans moster Vera kom ut på trappan.

- Välkomna, välkomna ska ni vara. Fint väder har ni med er också. När hälsandet var klart visade Vera in dom i köket.

- Jag satte på kaffet när jag såg er i backen, sa hon och gick fram till skafferiet och tog fram en bullburk. Här ska ni få nybakade bullar. Vera la upp dom på ett fat som hon ställde fram på bordet vid kaffekopparna. Eskil kommer väl in snart.

Eskil var inte Bertils riktiga morbror, utan det var Vera som var hans moster. För hans mammas syster var Bertils moster och Eskil var gift med moster Vera och därför blev det morbror. Det var väldigt konstigt, tyckte Bertil, att ha en morbror som inte var en riktig morbror. Men innerst inne tänkte han inte så mycket på det. Han satte sig på kökssoffan och tittade sig omkring. För några veckor sen sattes det in en ny elektrisk spis, men Vera ville ha kvar den gamla vedspisen ett tag till, sa hon. Hon litade inte helt på den nya. En stor frysbox stod i ett hörn och brummade. Bertil såg in till det angränsande rummet. Han såg ett uppstoppad rådjurshuvud  på väggen.

Plötsligt hördes det ett klampandes på farstukvisten, dörren öppnades och in kom Eskil. När Bertil fick se honom hade han redan funnit ett smeknamn: Bonden. Ett passande namn tyckte Bertil, för Bonden var klädd i blå jobbarbyxor med hängslen och rutig flanellskjorta, grova skor och en grön skärmmössa som det stod BP på. Han slängde mössan på en ledig stol, hälsade på Bertil och hans mamma, därefter satte han sig vid bordet. Bertil tittade i smyg på Bonden då han doppade bullen i kaffekoppen, medan Vera och hennes syster nästan pratade i mun på varandra som om de inte hade setts på år och dagar. Bertil satt tyst och drack sin Zingo som han hade fått och tog sin andra bulle.

- Ska han se ut så där? frågade Bonden Bertils mamma.

De båda kvinnorna stannade upp i sin konversation och båda tittade först på Bonden . och sedan på Bertil.

- Vad då se ut, sa moster Vera.

- Ja, se ut, sa Bonden. Grabben har ju långt hår.

- Ja, sa Bertils mamma. Nästan alla pojkar har långt hår. Det kallas för mods. Det är modet. Titta på alla som spelar med i popband. Nästan alla är ju långhåriga.

- Jaja, sa moster Vera. Här ute på landet är vi lite efter vår tid.

- Mods, sa Bonden och tittade på Bertil. Han ser ju ut som en flicka i huvudet.

- Hm, sa Bonden, tittade på Bertil och fick se hans gröna jacka. Han har ju skrivit på den, sa han och pekade.

Jodå, jackan var fullklottrad med popbands namn som Bertil hade skrivit med bläck. Där stod bla.: Hepstars, Shanes, Ola & Jangels, Rolling Stones och Beatles.

- Han har ju till och med skrivit på byxorna, sa Bonden med stora ögon.

- Ja, sa Bertils mamma och skrattade. Så är modet och det är bara och följa med.

Bertil sa inget och vad skulle han säga. Hans mamma hade ju sagt allt som behövdes. Tur att inte Bonden såg namnen han hade skrivit med bläck på sina vita gymnastikskor med skaft.

Efter två koppar kaffe och ett antal bullar reste Bonden sig från stolen och sa:

- Nä, det här duger inte, jag måste ut på åkern igen. Han tog sin mössa och gick .

Bertil tittade efter honom när han gick med tunga steg och stängde dörren efter sig. Det här kommer att bli ett fint sommarlov, suckade han tungt.

 Boningshuset hade kök och vardagsrum nere och en trappa upp till tre sovrum. Bertil skulle få ett eget rum. När det var dags för mamma att åka hem igen var det som om tårarna skulle komma. Han kunde ju inte stå och grina inför mamma och moster Vera. Han måste hålla humöret uppe. Han vinkade tills han inte såg bilen över krönet. Sen var hon borta. Han kände något som strök honom på benet. Det var Majsan som hade kommit fram från något uthus och som nu strök sig mot hans ben.  Bertil hukade sig och klappade katten.

Dagarna gick och Bertil hade anpassat sig väldigt bra till gårdens rutiner. Bonden såg han inte så mycket till, eftersom han var antingen i ladugården eller ute på åkern. Är man lantbrukare har man alltid något att göra hade Bonden sagt.

En tidig morgon knackade det på Bertils dörr. Bertil vaknade och tittade yrvaket sig omkring. Det knackade en gång till och Bonden kom in.

- Jag tänkte du skulle komma med till ladugården för att se hur man mjölkar, sa han och gick fram till fönstret och drog upp rullgardinen med en smäll.

Bertil kisade mot fönstret och på solen som sken rakt in i rummet. Han tittade på väckarklockan som stod på en stol jämte sängen. Urtavlan visade 05.00.

- Men klockan är ju bara fem, sa Bertil och tänkte att det här måste vara ett skämt. Ingen som hade sommarlov gick frivilligt upp kl. fem på morgonen .

- Se så, sa Bonden. Ta på dig paltorna här och följ med nu, så vi får äta frukost sen.

Han tog tag i Bertils jeans som hängde över stolsryggen och slängde dem till honom, varpå han gick ut ur rummet.

Dimman låg tät över åkrarna och på gräsmattan hade daggen inte försvunnit än. Småhuttrande gick Bertil till ladugården. Det var varmt där inne. 9 kor stod och idisslade medan Bonden precis hade mjölkat klart Majros. Han gick och tömde mjölkspannet i en stor behållare. Majsan hade fått lite mjölk på ett fat som hon ivrigt lapade i sig.

- Se där ja, sa Bonden när han fick se Bertil. Här kommer min dräng. Du kan hämta spaden i hörnet och börja mocka.

Bertil vände sig om och såg på spaden och sedan på koskiten. Det var inte lite koskit som låg där. Han tittade på Bonden som log flinade mot honom. Bertil tog spaden och med försiktiga tag föste han undan koskiten till ett hörn. Det här skulle hans kompisar ha sett, att han står och mockar kl 5 på morgonen. De skulle inte tro det var sant. När han var färdig kom Bonden med en skottkärra, lyfte upp all skit och körde ut det till dynghögen bakom ladugården.

När alla sysslor var färdiga var det dags att släppa ut korna i hagen. Bertil fick stå en bit upp på grusvägen med en lövruska i handen så inga kor fick för sig att rymma sin väg. Men allt löpte fint. När korna kom ut, blängde de till på Bertil och lunkade sedan efter varandra ut i hagen, som låg bakom ladugården.

- Nu är det dags för en rejäl frukost, sa Bonden, la handen på Bertil axel och med raska steg gick de mot huset.

På tisdagar kom matbussen. Det var en stor varubuss som man kunde gå in i och handla. En slags rullande affär, kan man säga, som åkte runt till gårdarna. Det var ju bra för dem som ingen bil hade. I bussen kunde man köpa det mesta. Moster Vera handlade alltid där, för då slapp hon be Bonden köra henne till affären, för hon hade inget körkort.

 Varje torsdag kom dricksköraren. Han hade fullt med flaskor på lastbilsflaket.. Bonden köpte två backar med läsk varje gång. Bertil tyckte bäst om Zingo och Champis, men även sockerdricka och fruktsoda gick ner.  

En tisdag kväll när Bonden kom från ladugården så hörde han musik från övervåningen.

- Vad är det för liv? sa han till Vera.

- Det är Bertil som lyssnar på Kvällstoppen, svarade Vera som höll på med disken.

- Kvällstoppen? sa Bonden och tog av sig sina stövlar.

- Ja dom mest sålda skivor spelas upp på radio varje vecka, sa Vera och la upp en tallrik på diskstället.

- Kan han inte lyssna på riktig musik istället, sa Bonden som hade satt sig i soffan med en tidning i handen. Musik som Calle Jularbo te.x eller jazz  som jag lyssnade på när jag var ung.

- Det förstår du dig inte på, skrattade Vera och hängde upp handduken som hon hade torkat disken med.

Bonden satte sig i soffan och satte på radion, det var snart dags för nyheter och väder som han inte ville missa. Vädret skulle bli bra imorgon, så det skulle kunna bli höbärgning.  Då samlades Bondens syskonbarn som hjälpte till så skörden kom in på skullen. Det bästa med höbärgningen var att få köra traktorn, tyckte Bertil. Ja, köra och köra, han fick styra och bonden satt bakom honom och gasade. Bertil kände sig stolt där han satt på den bullrade traktorn med ett stort lass hö på vagnen.

Sen kom Vera ut med kaffekorgen till dem. Färska bullar, kaffe och saft smakade bra efter några timmars slit.

Varje kväll skulle korna in för mjölkning. De visste precis när det var dags. Då samlades alla vid grinden och skulle inte Bonden vara i tid var det ett råmande utav dess like. Bertil stod som vanligt uppe i backen och stoppade alla bilar som kom, men nu kom det ju inte så många . När alla kor var mjölkade så var det ut med dem till hagen igen. Mjölken hälldes upp i kannor och ställdes upp på pallen för att hämtas varje dag av mjölkbilen.

I granngården bodde Olle, också han 13 år, som Bertil lekte med. Bertil fick lå1na en cykel av Bonden och pojkarna var mycket ute och cyklade. De var och badade nästan varje dag i en liten sjö i närheten. När de inte cyklade eller badade så lekte dem cowboys och indianer. Bertil var alltid Adam Cartwright och Olle var Joe Cartwright. När de lekte indianer fick Olles lilla syster vara med, vare sig om hon ville eller inte. De jagade henne runt husen på sina cyklar och band henne vid ett träd. Ibland glömde de bort henne så hon fick stå där vid trädet tills det var matdags och hennes mamma undrade var hon var.

En dag hittade Bertil ett gammalt tält i bon. Det hade Moster Vera och Bonden fått i lysningspresent. De hade varit ute och campat några gånger, men så tröttnade dem på det och tältet blev inlagt igen. Bertil frågade om han fick sätta upp tältet. Det skulle inte vara några problem, sa Bonden. Det skulle ju bli fint väder resten av veckan. Bertil tog ut tältet på gräsmattan och kollade om alla tältpinnar var där.

Han fick hjälp av bonden att sätta upp det. Bertil hittade också en luftmadrass som han pumpade upp och la in i tältet. Han hämtade några serietidningar som Kapten Micki och Bildjournalen. Olle kom över och de lekte indianer vid tältet.

När skymningen kom och det var dags för kvällsmaten frågade Bertil om han fick sova i tältet i natt. Moster Vera blev lite fundersam och undrade hur det skulle gå, medan Bonden sa:

- Visst kan grabben sova där, tältet står ju så nära huset och vi kan ha dörren upplåst så han kan gå in om han fryser.

Det var första gången han skulle sova i ett tält och dessutom alldeles ensam. När klockan blev 23 sa han god natt och tog med sig ficklampa och en morakniv. Bra att ha om det kommer någon, tänkte han. Det var lite olustigt att gå ut i mörkret, det måste han medge. Han såg den mörka siluetten från tältet. Han gick sakta fram till tältöppningen och klev in, tände ficklampan och lät skenet göra en lov runt tältväggarna. Jodå allt fanns kvar. Moster Vera hade lagt ett lakan över luftmadrassen och en extra kudde. Bertil satte sig ner och stoppade kniven under kudden, sedan la han sig och började läsa en serietidning i ficklampans sken. Han hörde hur vinden tog tag i trädens löv med ett konstigt susande ljud. Bertil la tidningen på magen och lyssnade. Det var ljud som inte fanns på dagen. Plötsligt hörde han ett hoande, eller var det ett ylande precis utanför. Han lyssnade spänt och tog tag om morakniven och kände hur han fick gåshud på ryggen.

Nu eller aldrig, tänkte han och reste sig hastigt, sprang ut ur tältet och in i huset. Han sprang upp för trapporna och in på sitt rum, hoppade i säng och drog täcket över sig.

En annan höjdpunkt på veckan var Bröderna Cartwright på tv. Då samlades alla hos Olles föräldrar, för det var de som hade köpt den första tv:n i byn. Medan det sköts och jagades på tv satt Olles mamma och moster Vera ute i köket och pratade. De tyckte det var inte klokt att se fullvuxna karlar som sprang runt och sköt på varandra.

En dag skulle Bonden åka till sågverket och köpa lite bräder. Han frågade Bertil om han ville följa med och Bertil sa ja på en gång. De tog traktorn och Bertil hoppade upp på flaket på vagnen. Det blev en *guppig* färd så Bertil fick hålla i sig med båda händerna. På sågverket var det full aktivitet, lastbilar och traktorer rullade in och ut.  När alla bräder var lastade på flaket och Bonden hade betalat, åkte de till affären. Moster Vera hade skickat med matlista. Handlare Johansson stod vid en av hyllorna och packade upp burkar med Joika köttbullar. Han hade en blyertspenna bakom örat och när han fick se Bonden hälsade han med ett leende. Bonden nickade och tog en korg som han fyllde med varor. Bertil såg att nya Bildjournalen hade kommit. Han tog den och en vanilj glass, betalade och gick ut för att vänta. Han bläddrade i tidningen och fann till sin glädje två elefantbilder, den ena på Hepstars och den andra på Tages. Det stod också att läsa om att Animals skulle besöka Sverige. Hemma hade han hela väggarna fulla med elefantbilder på popband.

Hela vägen tillbaka småsjöng han på Hepstars Sunny girl, tänkte på att det var fredag och Grammofonhörnan skulle börja kl 19.

Livet var ändå härligt på landet i alla fall, tänkte han och slöt ögonen…….