Den som gräver en grop åt andra......

Det här berättelsen om politikern Malte Enoksson som är kommunfullmäktige.

Det var en vacker vårdag i april som Malte och hans gäng skulle ha ett sammanträde angående besparingar i kommunen. De tittade i sina papper och tabeller. Gnuggade sina geniknölar, bet på sina pennor. La pannorna i djupa veck och tänkte. Tillslut, efter några timmar sken Malte upp och sa: - Ja har det. Vi ska spara in på personliga assistenter. Alla tittade på Malte med förundrande blickar och tankarna gick att inte de kom på det. Att ta bort lite timmar här och där gjorde ingen skada. Och förresten skulle de ju få hjälp ändå fast med mindre timmar. Det skulle spara kommunen åtskilliga kronor. Varför inte dra in på färdtjänsten också när man ändå höll på, tänkte Malte. Det skulle bli ett himla liv men vad gjorde det. Det skulle snart glömmas bort.

Den kvällen småvisslade Malte när han cyklade hem till villan på öster. En lärka satt uppe i äppelträdet och sjöng sin kvällsserenad för honom. Det här kommer att bli en fin vecka, tänkte Malte och gick in.

De kommande dagarna och veckorna blev omtumlande för stadens funktionshindrade. Det demonstrerades och skrevs insändare. Ansökningar och beslut skickades om vart annat.  Men vad hjälpte det. Många funktionshindrade blev utan färdtjänst och andra blev av med många timmars assistans bara för att kommunen skulle spara. Och vad är då lättast att spara in på? Jo på de som redan ligger ner. Ett annat sparförslag hade kommit in som de hade kastat på en gång. Någon hade föreslagit att kommunens politiker skulle sänka sina löner. Man kunde tro att det var ett aprilskämt.

En varm juni eftermiddag kände sig Malte sig inte bra. När han skulle gå till sitt arbetsrum efter kafferasten så tog han flera snedsteg. Han satte sig vid sitt skrivbord och kände en kraftig huvudvärk komma.  Hans armar domnade bort. Han tog snabbtelefonen och försökte ringa till sin sekreterare men han fick bara fram enstaka ord. Sekreteraren sprang in till Malte och förstod att något var fel. Malte fördes till sjukhuset och där konstaterade de att han hade fått en stroke.

Med medicinsk behandling och sjukgymnastik så tog det veckor och månader innan Malte kom upp i en rullstol. Några veckor till så kunde han rulla själv i korridoren. Och så en dag fick han beskedet om att han kunde få åka hem. Han fick några assistanstimmar till hjälp.

Men en vacker dag tyckte Malte att det var alldeles tok för lite timmar att få hjälp . Han ville komma ut lite och träffa folk, ta en kaffe på något konditori eller besöka biblioteket. Så han ringde till handikappomsorgen och bad om mer assistanstimmar, kanske få personlig assistans. Och färdtjänst ville han också ha.

Men han fick till svar att det kunde han inte få. Han hade tillräckligt med timmar. Förresten var det sparkrav så det gick inte alls. Och färdtjänst var inte aktuellt för hans fall. När han bara var hemma.  Malte ilsknade till och ringde till de styrande i staden. Någon ordning får det väl va, tänkte Malte och blev kopplad till en sekreterare som sa att beslut om personlig assistans och färdtjänst hade tagits från det avgående partiet och att det nya partiet tyckte det var så bra att de rev aldrig upp det.

Malte la på luren, chockad och besviken. Han kom ingenstans. Han rullade ut i köket med sin rullstol. Han tittade ut genom det öppna fönstret, en svag vind hade tagit tag i gardinen som fläktade skönt…………….

Vad Malte gör idag? Ja, han sitter väl framför sitt köksfönster och förbannar sig över den dagen då han beslöt om personlig assistenter och färdtjänsten…